Hej!

Sist jag skrev så bestämde jag mig för att försöka bli mer aktiv ja.. Gick inte alls bra XD

Så nu tänkte jag skriva av mig/uppdatera er lite.

Vi börjar med att gå tillbaka till i påsk, jag mådde inte alls bra och min familj märkte av det och var väldigt oroliga och tyckte jag skulle ringa läkaren men jag såklert ville inte och sa att jag mådde bra. Jag kunde knappt gå en till två meter utan att bli extremt svimfärdig, gången min mamma fick nog var när jag skulle gå till garaget hon har sin bil i och jag kom in i bilen med vita läppar och låg nästan i baksätet.

När jag kommit in i lägenheten la jag mig i sängen med mössa, jacka och började nästan gråta, min pojkvän kom och min mamma ringde och då brast det. Jag grät och mådde väldigt dåligt, dagen efter pratade jag med vådcentralen och fick tid, väl där så tog dem mitt blod och EKG. Mitt HB var 74 och läkaren sa att man ska normalt ha 116(inte helt säker) och han skickade mig till akuten.

Kom sedan till akuten där de tog massa blodprover och då var mitt HB nere på 69. Läkarna bestämde sig för att ge mig blod och jag var tvungen att stanna under natten och det ville jag definitivt inte. Fick 2 påsar blod under natten och fick åka hem dagen efter, dock ville de nog ha kvar mig längre då dem tvekade när jag sa att jag ville hem.

Anyway, jag sov knappt då jag vaknaden upp så många gånger under natten men somnade hemma hos svärföräldrarna. Mamma och Magnus kom såklart så fort de fick höra att jag skulle behöva stanna under natten och hade med sig godis.

Min kropp mådde väldigt dåligt under en lång tid innan detta hände och hela tiden var min familj orolig och försökte hjälpa mig. Under denna tid så blev jag inte hungrig alls och åt kanske max en deciliter mat men inte varje dag, min pojkvän försökte verkligen mycket att få mig att äta. Varje gång jag åt blev jag illamående och då åt jag definitivt inte mer.

Mår mycket bättre nu och äter mer, har gått upp de kilon jag tappat och blir hungrig minst en gång om dagen vilket är helt otroligt för min del.

Och nu lite framhopp.

I somras skaffade jag och min pojkvän en kattunge, han är helt underbar och otroligt söt. Julius är hans namn då jag skämmer bort honom och han är i mina ögon en kejsare <3 Han är min lilla bebis och elakt sagt men jag är hans favorit och det märks så tydligt. Han sover bredvid mig på nätterna och myser med mig väldigt mycket, dock väcker han mig kl 4/5 på morgonen XD

Och hopp till nu, jag pluggar på universitetet, Svenska och Engelska lärare för gymnasiet, har haft min första vecka VFU och har 2 veckor till :)

Inget mer att berätta nu.. Well well :) Tack för att ni läste.

Byebye! :3

Ja wow.. Det var jävligt länge sen jag skrev här! hade totalt glömt att jag hade en blogg! Like Holy sh*t!

Så... Vad ska jag skriva? Jag har nog inget att skriva eller jo, jag ska börja på Universitetet :D

Ska plugga till ämneslärare svenska och engelska med inriktning på gymnasiet tillsammans med min bästa vän! :3

Får se om jag fortsätter med detta :)

 

Bye!

Hej! 

det var väldigt länge sen jag uppdaterade här, men nu är jag här och gör det!

Skulle göra det igår men glömde whopps... Ja inget ovanligt.

Sitter just nu på mitt rum och lyssnar på musik, är ensam hemma och bara chillar.

Snackar med linda på skype och har det trevligt, vi håller på med ett RP så vi har väldigt kul.

Lyssnar på 

En mycket bra låt! 
Den får mig att tänka på hur mycket jag älskar min pojkvän, hur rädd jag skulle vara om något hände honom.

Han jobbar i norge på veckorna men ringer mig varje kväll när han är borta och pratar om sin dag och lyssnar på hur jag haft det. Han lyssnar på allt jag säger och vi börjar ibland diskutera om olika saker som händer i världen. Det är faktiskt rätt så kul att diskutera det lilla jag vet.

Han är otroligt omtänksam och kärleksfull.

 

Jag har sagt upp kontakten med den ända släkt som jag haft kontakt med dom senaste åren. Och en av dom betydde mycket för mig eftersom vi hade väldigt bra kontakt innan allt hände.. Men jag behöver bara min kärnfamilj, Mamma, denise, rianne, magnus.. Jag behöver ingen annan från släkten. 

 

Linda fanns där för mig när det hände, hon stöttade mig och det gjorde min pojkvän också. Såklart stöttade min familj mig och kompisarna också. Det var otroligt hur de fanns där som dom alltid gjort. Hur dom kramade mig och fick mig att le.

 

I måndags den 9/9 var det 9 år sen pappa dog.. Och såklart fanns alla mina vänner där för mig. Dom stöttade mig och gav mig styrka att ta mig igenom dagen, såklart grät jag, men jag klarade mig. Jag höll huvudet högt och dom fick mig att skratta. På kvällen så pratade killen med mig och stöttade mig, att jag har en sån underbar familj och alla kompisar är helt otroligt. Dem gör mig lyckliga och får mig att ha huvudet högt och visar att jag kan klara mig genom allt.

Så ville bara säga

TACK. Alla som stöttar mig och finns där när jag behöver det, Ni är fantastiska!

 

Puss.

Ange

Hej

Var ett ganska bra tag sen jag skrev här... Men nu är jag tillbaka!

har hänt ganska så mkt sen jag sist skrev. 

Jag och Jocke är tsm igen! :D YAY! <3

Vi har det bra och njuter av att få vara tillsammans igen, och vi blickar framåt och hoppas på det bästa. Vi älskar varandra och vårat förhållande är starkare än någonsin :) Vi träffas så mkt vi kan och myser ganska så mkt när vi umgås. Kramar och film med godis är vårat myspys, villket är underbart för vem vill inte sitta i sin kärleks famn liksom? Vi bara njuter av att livet rullar på.

 

Tyvärr kommer mitt liv rasa ihop på torsdag igen.

Min älskade Sacha ska avlivas för att hon är för gammal. Det känns inte lättare för det dock. Jag har växt upp med henne och hon är min allra BÄSTA vän. Hon har alltid varit där när mitt liv har varit åt helvete och efter torsdag så kommer hon inte vara det längre.. Att se henne i ögonen gör ont för att jag vet att hon känner att det är dags, det märks med tanke på hur hon beter sig. Hon fanns där för mig när min pappa dog, hon fanns där när morfar dog och hon fanns där när Robin dog... Och nu försvinner hon jag kan inte fatta det. Det gör ont att bara tänka på det, att hon bara helt plötsligt inte kommer vara där.

Jag kommer vara där när dom avlivar henne ända tills den stund hon somnar in och stänger ögonen. Anna och Jocke frågade mig om jag verkligen vill vara där och jag svarade -Ja-. Jag tänker inte lämna henne i sticket, hon har alltid stöttat mig och nu är det min tur. Och jag vet att det kommer vara en av dom värsta dagarna i mitt liv och jag vet att jag kommer gråta i flera veckor. Men hon är min lilla bebis och mitt lilla hjärta. 

Jaha här var man igen.. Samma gamla tänk och samma gamla Ange.. Usch inte kul.

Med det så menar jag att jag hamnar efter i skolan som nu. Och jag tänker väldigt negativt på saker, vilket bara leder till massa skit. Men det löser sig nog någongång :)

 

Jag fyller "snart" 18! :D Lycklig tjej här! Känns så fantastiskt att snart så händer det, jag bara längtar till Januari! :D GAAAAH!

Hehe ^^ Då ska jag festa som aldrig förr! ;) Och gå på krogen såklart!

Jaha då var det klart.. Vad ska jag nu skriva? 

 

Jag har varit sjuk hela veckan! Jag har varit förkyld och haft feber och hostat lite. Men det börjar bli bättre så på måndag blir det skola! :D

Gissa om jag blev förvånade när min lärare ringde och frågade hur det var med mig :O Vart lite chockad.. Men gulligt iaf :)

 

Nej nu ska jag gå ner och kolla på film men mina systrar och Elin :) YAY! 

 

Men vi hörs alla söta läsare :)

Pusshej! <3